Lumparlands kyrka, tillägnad både St. Andreas och Sta. Birgitta, lyder under moderkyrkan i Lemland. Den ligger centralt i socknen, högt på en kulle i Klemetsby. Samtidigt är den tillgänglig sjöledes via Kapellviken, som mynnar ut i Lumparn. Kyrkogården är inhägnad av en ålderdomlig bogårdsmur krönt av ett sadeltak, alltigenom av trä.
Lumparlands kyrka, exteriör från sydväst.
Exteriör
I exteriören döljer det låga vitmålade träkapellet en underliggande horistontal timmerkonstruktion bakom den stående brädfodringen med ribbor. Kapellet är täckt av ett tjärat spåntak. Östra gaveln är tredelat avfasad. Mot gaveln i väster reser sig ett smalt, svagt framskjutande klocktorn, som når en höjd på 17,7 m. Tornet kröns av en brant pyramidal spira. Åtta större fönster, smårutigt spröjsade med 4 x 4 rutor, är symmetriskt placerade utmed långväggar och kor. Ett vapenhus är uppfört mot västra delen av södra långväggen.
Plan
Planen är rektangulär, med en tresidig avslutning av koret mot öster. Till det inre mäter kyrkan 18,15 x 7,2 m. Mot söder mäter vapenhuset ca 3,6 x 4,1 m, och motsvarar därmed ungefär sakristian mot nordväggen vars inre mått är 4,1 x 3,4 m. Tornet skjuter 1 m ut från västgaveln. I bredd mäter tornet endast drygt 2 m.
Interiörer mot öster och mot väster.
Interiör
Kyrkointeriören är ljus tack vare de talrika fönstren (storlek 118 x 103 cm) och den ljusa färgen i innerväggar och tak Invändigt har kyrkan ett tunnvalv av trä. Interiören domineras av östra väggens stora altartavla, signerad av Victor Westerholm 1887, med motivet “Kommen till mig”. 1842 ersattes en äldre predikstol utan skulptural utsmyckning av en annan enkelt panelad variant. Läktaren, med skrank där panelerna föreställer “Salvator Mundi” omgiven av apostlarna, målades 1760 av Klas Lange (Claes Langh). En äldre altartavla skildrande Nattvarden donerades av kofferdiskepparen Anders Andersson Edberg i Klemetsby anno 1736. Kyrkskeppet skänktes till kyrkan 1835 av handlanden Carl Gustaf Löthman.
Byggnadshistoria
Den nuvarande kapellkyrkan har haft många föregångare:
a) Kapellet nämns första gången 1544, då det miste en klocka på ca 25 kg. 1637 ges oroande rapporter om att kapellet stod i en fuktig äng, att allting är olåst, att fönstren var söndriga, och att kapellet setts fullt av getter. Klagomålen var omfattande: kyrktaket var ruttet, altaret alltför lågt, golvet ojämnt med oordentliga bänkar, dessutom saknade man altarskiva, biskopsstol och bokstol. 1642 hade nödtorftiga reparationer utförts, fönster, tak och golv hade åtgärdats. Kapellet, som mätte 9,5 x 7,9 m, hade som tak beläggning näver täckt med taklagstockar. 1647 förordades att altaret skulle upphöjas så att tavlan kom i nivå med fönstren, bänkarna skulle repareras, och predikstol skulle inrättas vid fönstret. Ett vapenhus på ca 3 x 3 m nämns också. 1651 ansågs inredningsarbetena vara slutförda. Altaret hade äntligen upphöjts, kapellet hade bl.a. erhållit ny ”dukskiva”, predikstol, och dopfunt. Nu var “Innanbygnan efter lofven är herlig bestel”. Det enda som nu återstod var att göra dörr för den inbyggda stolen, ett lock för funten och ett ryggstöd för brudstolen. En klockstapel nämns 1655. 1660 mottogs en kyrkklocka donerad av makarna John Olofsson Berg och Kirstin Persdotter från Haddnäs. Den var gjuten i Stockholm. Klockstapeln restaurerades 1666.
b) redan 1659 inleddes en diskussion om kapellets flyttande. Olika alternativ diskuterades, med resultat att kapellet flyttades anno 1666. Samtidigt nämns att altartavlan skulle förgyllas. Den utvalda platsen var en kulle intill den sanka äng där kapellet tidigare stått. 8 fönster skaffades till det nya kapellet, men inga uppgifter föreligger om kapellets planlösning och proportioner. Dock omnämns en kor dörr. Detta andra kapell förstördes under stora ofreden, när det uppbrändes av fienden. Kyrkklockan räddades ur elden.
c) Efter freden i Nystad 1721 påbörjades småningom återuppbyggnadsarbetet på det äldre kapellets grund. 1728 var det dags för takläggning av det nya kapellet. Det mätte ca 11, 3 x 7 m, med en inre takhöjd på knappt tre meter. Kapellet hade vapenhus mot söder och sakristia mot norr. Altartavlan föreställande Nattvarden donerades av Anders Andersson Edberg 1736. Ny klocka, bekostad av församlingen, göts 1745 i Stockholm. Sannolikt hängde båda klockorna i den lilla klockstapel som alltjämt pryder västgaveln. Till den tidigare läktaren, målad av Claus Langh, fogades en kvinnoläktare 1781, sannolikt utmed nordväggen. 1804 konstaterades att vapenhuset behövde spånläggas, “men att göra någon tillbyggnad till utvidgande af deras trånga kyrka, därtill funnos de alldeles icke benägna”. Trots detta diskuterades kostnadsförslag och ritning redan 1806.
d) Sin nuvarande planlösning fick kapellet 1812, då den länge planerade utvidgningen av kyrkan äntligen förverkligades. Nu tillfogades det tresidiga koret mot öster, på 11 alnars längd och 12 alnars bredd. Planlösningen var säkert inspirerad av kapellkyrkan i Kökar, tresidigt avfasad mot öster. Denna stenkyrka från 1780-talet har påverkat kapellet i Sottunga, som 10 år före Lumparland hade genomgått en liknande utvidgning av koret. Till det yttre var kapellet brädfordrat och rödfärgat, taktäckningen bestod dels av tjärade spån, dels av tjärade bräder. Ny predikstol med invändig panel och utvändig brädfodring anskaffades 1842. Kyrkskeppet donerades 1847. Den vid Lemströms kanal bosatte konstnären och grundaren av den s.k. Önningeby-kolonin, Victor Westerholm, erbjöd sig 1886 att för en ringa penning måla ny altartavla. Utvändigt ströks kapellet 1896 med vit oljefärg.