Mariehamns kyrka är den enda åländska moderkyrka som saknar rötter i medeltiden.
Sankt Görans kyrka i Mariehamn ligger i skärningspunkten mellan norra och västra esplanadgatorna. Kyrkan är orienterad i nord-sydlig riktning och avviker därmed från gängse  liturgisk praxis och även ifrån den placering mitt i Esplanaden som arkitekt G.T.P. Chiewitz föreslog i sin stadsplan från 1859.

Exteriör

Kyrkan är en tegelbyggnad med symmetriska fasader mot väster och öster samt med sex stora spetsbågiga fönster på vardera fasad. Sydgaveln har 8 rektangulära bandfönster med ett stort rundfönster ovanför.  Sakristian i norr, som fick sin nuvarande utformning genom en utbyggnad 1959, har ett stort rundbågigt fönster ovanför den sexdelade bandfönsterraden.   Ovanför huvudentréns tympanonfält mot öster ses helgonet Sankt Mårten i grov stenrelief, medan Sankt Göran kröner den västra ingångsportalen. Sadeltaket av kopparplåt är brant röstat och når en höjd av ca. 15 m. från grund till taknock. Tornets eller takryttarens spira är ca 30 meter hög. Runt  kyrkan löper en stenmur, som står i förbindelse med församlingshemmet i norr, och som närmast associerar till en klostergård. Murmaterialet består av oregelbundet inpassade röda granitblock från Jomala by.PlanenPlanritningen avslöjar ett treskeppigt långhus, där sidoskeppen reducerats till smala, drygt 1,5 m. breda gallerier. Längden uppgår till ca. 32,5 m. och långhusets bredd är 12,5 m.  Den avsmalnande rakslutna sakristian i norr har indragna hörn och måtten 7,5 x 5 m. De två symmetriska förstugorna mitt emellan varandra i väster och öster är förskjutna mot söder och skjuter vardera ut 2,5 m. från respektive vägg, samt har en bredd av 6,5 m. Två trappor i vardera förstuga leder upp till den rymliga orgelläktaren, som upptar hela utrymmet mellan förstugorna.

Interiör

Mittskeppet avgränsas mot de smala sidoskeppen av korta, grova pelare med två grova, förgyllda vulster, som bär upp enkla, brungröna, fyrkantiga kapitäl. Det högt välvda inre taket av ohyvlade bräder, är trefasigt välvt.  Triumfbågen är spetsbågigt välvd. Tolv fönster i spetsbågsstil svarar för ljusinsläppet.Såväl tak som sidoskepp är dekormålade. Takmotiven föreställer stiliserade kyrkliga symboler, medan sidoskeppen upptar motiv ur Jesu levnadshistoria i 24 scener. I fönstrens spetsbågskrön är apostlarna utförda i glasmåleri. För utformningen har Bruno Tuukkanen svarat, i samråd med kyrkans arkitekt Lars Sonck. Tuukkanen har även utfört altartavlan i glasmosaik från 1960, som upptar olika scener ur Jesu liv. Dekoren på orgelbarriären och predikstolen är också Bruno Tuukkanens verk, efter skisser av Lars Sonck.Den nuvarande orgeln är Ålands största med 37 stämmor, fördelade på tre manualer och pedal. Den byggdes 1969 av Grönlunds orgelbyggeri i Luleå och blev 1982 kompletterad med ett crescendoverk. Den tidigare orgeln var byggd 1927 av  firma E.F. Walcher i Ludwigsburg, Tyskland.

Byggnadshistoria

Enligt fundationsbrevet utfärdat 1861, skulle Mariehamn ”tillsvidare och intill dess innevånares antal i staden hinner tillvexa, i den mån att särskild kyrka der blifver af nöden”, i eckliastiskt hänseende tillhöra Jomala församling. Stadens folkskola togs i bruk 1884. I denna var en provisorisk kyrkolokal inrymd och i användning fram till dess att Sankt Görans kyrka blev uppförd.

Mariehamns församling grundades 1905. Man beslöt att bilda en kyrkobyggnadsfond. Denna fond växte mycket långsamt, inte minst därför att första världskriget tärde på penningresurserna. 1918 beslöt stadsfullmäktige att utarbeta en ny stadsplan och samtidigt blev placeringen av en blivande kyrka aktuell. Redan då var arkitekt Lars Sonck inkopplad på byggnadsprojektet. Efter långa diskussioner i stadsfullmäktige och kyrkostämman, enades myndigheterna om en placering på Öhbergsbackens krön, d.v.s. där stadshuset tjugo år senare uppfördes. Lars Sonck presenterade en skiss för kyrkofullmäktige i april 1924. Han hade då frångått sitt eget och stadsfullmäktiges förslag om Öhbergsbacken som lämplig kyrkotomt, möjligen beroende på att den monumentala kyrkobyggnad som han ursprungligen tänkt sig inte längre var aktuell.

Av en inlaga undertecknad av arkitekt Sonck och kollegerna Bertel Jung och Oscar Bomanson framgår, att läget ”synnerligen väl skulle ägna sig för en monumentalbyggnad, men som i detta fall, där saken rör en kyrka av anspråkslösa mått och med enkel utstyrsel, måste anses alltför stor och krävande. Kyrkan skulle här verka alltför oansenlig och bortkommen, nedtryckt av platsens fria läge, höjd och dimensioner”. De tre arkitekterna föredrog en placering i korsningen av stadens esplanader, antingen i enlighet med G.P.T. Chiewitz stadsplan mitt i den öst-västliga huvudaxeln, eller i den nord-sydliga sträckningen. Arkitekterna överlät avgörandet till staden och de kyrkliga myndigheternas bedömning.

I den slutliga omröstningen i stadsfullmäktige, antogs det sistnämnda placeringsförslaget med 9 röster för och 5 emot, samt tre reservationer mot beslutet. Lars Sonck utarbetade därefter kostnadsfritt fullständiga byggnadsritningar. Bland de sju entreprenadanbud som inkommit, antogs Cementbyggnads Ab i Helsingfors i juli 1926, för summan 1.008.000 mark. Till ansvarig byggmästare utsågs Fritjof Lindholm.

Grundstenen lades den 4 september 1926 av biskop Max von Bonsdorff. Efter invigningsaktens slut meddelade biskopen, att ett par i staden anonymt hade donerat 1,2 miljoner mark till kyrkans uppförande. Paret ifråga önskade att överskottet skulle investeras i en kyrkklocka, på vars ena sida en lämplig bibeltext skulle graveras, samt donatorernas namn på den motsatta sidan. På så sätt avslöjades rätt snart att sjöfartsrådet August Troberg och hans maka Johanna hade gjort donationen.

Sankt Görans kyrka invigdes den 11 december 1927. Förutom den av makarna Troberg donerade kyrkklockan, fick församlingen mottaga en annan klocka som skänkts av kyrkoherde C.G. Eriksson i Sunne, Jämtland som främsta donator. Båda klockorna är gjutna hos K.G.M. Bergholtz i Stockholm. Dessutom skänktes redan 1925 den så kallade Skarpansklockan till den blivande kyrkan. Klockan togs 1854 som krigsbyte av engelsmännen, men kunde genom köpmannen Matti Ingman i London återlämnas till Åland och Mariehamn. Detta skedde inte utan protester från Sunds församling, som ansåg sig ha större besittningsrätt till klockan som i 12 år fungerat i Skarpans lutherska kyrka inom Sunds sockengränser.

Till kyrkans ursprungliga inredning hörde en altarpredikstol. Denna upplevdes som obekväm och främmande i kyrkorummet. 1947 åtog sig Lars Sonck att göra ombyggnadsritningar, bl.a. till en fristående predikstol. Det blev arkitekt Ruben Lindgren som först 1959 stod för ombyggnadsritningarna , på basen av arkitekt Soncks förslag. (L. Sonck avled 1956). Bruno Tuukkanen var även nu ansvarig för den dekorativa planeringen.

I  ändringsförslaget ingick en förstorad sakristia, flyttning av altarbordet och tillkomsten av en altartavla, som hittills inte hade funnits behov av. Vidare revs väggen mellan kyrkorummet och södra väggen, som hittills fungerat som församlingssal, men nu förenades med långhuset och försågs med bänkar. De blåmålade bänkarna är öppna och blev ombyggda 1972. Samtidigt belades golvet med rödbruna klinkers, vilka ersatte det förra trägolvet.

I samband med kyrkans 50-årsjubileum 1977, aktualiserades frågan om att kyrkan borde uppkallas efter någon av de två helgon, som i relief  kröner portalerna, och vilka Lars Sonck av okänd anledning valt, sannolikt i samråd med Bruno Tuukkanen. Sankt Mårten – eller Martin av Tours – som sönderdelar sin mantel med ett svärdshugg  för att klä en naken tiggare, var redan tidigare reserverad för  kapellet i de norra stadsdelarna. Kyrkoråd och kyrkofullmäktige enades  1978 om att anta Sankt Göran och draken som titulärhelgon, detta trots att medeltidskyrkan i Geta av hävd uppkallats efter helgonet.

Det kan noteras att Lars Sonck utgick från skisser som han uppgjort redan 1914 för Viksbergs gårdskyrka i Pemar, som ligger 25 km. öster om Åbo. Sankt Jakobs kapell i Pemar uppfördes dock först 1929. Kapellet är en förminskad version av Sankt Görans kyrka i Mariehamn.

I ett gåvobrev från makarna Troberg utlovades ytterligare medel för uppförande av ett församlingshem. Denna byggnad i samma harmonierande, rödbruna tegelarkitektur ritades naturligtvis också av Lars Sonck. Församlingshemmet uppfördes 1930 norr om kyrkan.

Arkitekt Sonck svarade också för ritningarna till begravningskapellet norr om staden. Byggnaden, i stram neoklassisism, invigdes i december 1940. Sjöfartsrådet Gustaf Erikson och hans maka Hilda hade donerat kapellet med inredning till församlingen. Även här har Bruno Tuukkanen utfört dekorationerna.

Sankt Mårtens kyrka i Strandnäs uppfördes 1969 efter ritningar av Myrielle och Stig Svahnström. Samma arkitekter har ritat Margaretagården i södra delen av staden. Margaretagården utgör stadens kyrkliga centrum i söder och inrymmer en gudstjänstlokal, medan Sankt Mårtens kyrka fyller samma funktion i de norra stadsdelarna. Dessutom finns ytterligare Sankt Johannes kyrka eller kapell vid Lemböte lägergård i Lemland. Lägergården med kapellet ägs dock av stadsförsamlingen. Det lilla träkapellet ritades av Johannes Söderholm och invigdes hösten 1974.

Christina Remmer har skrivit detta avsnitt om Mariehamns kyrka.